Stakintervaller
I går körde jag första riktiga intervallpasset (stakning) för säsongen. Jag drog med mig Håkan (en rutinerad åkare med Konstvägenloppet som ett av årets mål) på ett för honom nytt typ av pass i Gammliaspåren. Jag fick tipset om att köra den här varianten av intervaller redan förra året, men då testade jag bara slingan en gång för att se om jag orkade den. Det var inte med stor marginal jag tog mig med stakning hela vägen upp då, men nu känns formen betydligt bättre så det var dags att se om krafterna skulle räcka till att köra flera svängar där. Slingan i fråga är från starten nere vid museet och sedan gäller stakning hela vägen upp till toppen där 1,9km spåret viker höger. Därifrån gäller lugn åkning och återhämtning ner till starten igen och så börjar man om. Sträckan upp är strax under 800m och vilosträckan 1,1km. vi körde första varvet lite lugnare och hade en tid upp på 3:43min och ett tempo på 4:50min/km. På första varvet var pulsen som mest uppe i 171 men i nästan 2,5 min låg jag på 165 och över. Snittpuls i intervallet: 162
De tre följande varven såg ut som:
Tider: 3:30, 3:34, 3:37
Tempo: 4:32, 4:31, 4:32
Snittpuls: 169, 171, 172
Maxpuls: 175, 178, 179
Precis som jag hade på känn så var både konditionen och stakstyrkan betydligt bättre i år och det funkade att köra intervaller av den här typen. Riktigt jobbigt var det, men är man två så blir det lite lättare att motivera sig det där lilla extra. Fyra rundor var ganska precis vad vi orkade med, men det blir garanterat fler pass av den här typen. Jag tror även Håkan fick lite mersmak och jag tror han ser ett möjligt ”pers” på Konstvägenloppet i år…
Nästa gång det blir stakintervaller ska vi försöka köra lite staktempo på någon bra raksträcka för att få upp lite frekvens och flyt i armrörelserna.
I kväll blir det en vallakväll på Motorcentralen. Blir kul att se vad Swix har för tips och trix att bjuda på. Och kanske man kommer hem med någon nytt magiskt att lägga under skidorna….
