Wasabloggen

Är är alla "blodprovsbaserade" värden, jag skippar värdena som beräknats utifrån in- och utandningsluften:

Högsta puls: 182

Laktat 2mMol/l: vid 136 i puls och då en syreupptagning på 1,9 l/min

OBLA-puls (4mMol/l): vid 171 i puls och då en syreupptagning på 3,9 l/min

Högst presterande: 182 i puls och då en syreupptagning på 4,2 l/min

Beräknat max: För 193 i puls: 4,5 l/min i maximal syreupptagning

Utifrån testet ska jag ligga i följande intervaller:
Fart A1: <135
Fart A2: 135-152
Fart A3: 152-172
Anaerobt arbete över: 172

Efteråt får man sitta ner och diskutera igenom resultatet. Hur kurvorna ser ut, var på kurvan man bör förbättra sig (dvs. vid vilka pulsintervall man ska lägga mer träning). Man får också ut pulsintervallen för A1, A2 och A3. Mjölksyratröskeln (dvs. OBLA-pulsen, där laktat=4mMol/l) respektive halva mjölksyratröskeln (laktat=2mMol/l). Man får även motsvarande värden beräknat utifrån in/utandningsluften. Maxpuls vid testet, max syreupptagningsförmåga (både l/min och ml/kg/min) vid testet och även en beräknad max syreupptagningsförmåga om man inte når sin maxpuls.

Det går till så här: Man får en nål i armen (en mjuk nål alltså) där de drar blodprov med jämna mellanrum. Först också ett Hb-värde innan testet kör igång och sedan laktatprov (mjölksyra) under testets gång. Laktatproven analyseras direkt (<1min) och en kurva visar hur halten stiger allt eftersom man blir trött.
Först promenerar man lugnt, känner så att masken (för mätning av andningen) och pulsbandet sitter bra. Man får även en säkerhetssele (är man van vid löpband tror jag inte man behöver någon) så att man inte ”slår ihjäl” sig om man ramlar omkull. Blodprov tas redan när man promenerar för att se grundnivån av laktat.

När testet drar igång ökas farten så att man får börja jogga. Sedan ökas farten allt eftersom (var tredje minut om jag kommer ihåg rätt) till 12km/h ungefär. Efter det så ökas lutningen på bandet istället. Lutningen blir 2, 4 och, om man orkar, 6 grader. Jag dog på 4 grader. Proverna tas alltså under löpningen utan avbrott eller fartsänkning (hon var rätt så rutinerad hon som drog proverna…). och analyseras i en apparat alldeles bredvid.

Massor av värden registreras under tiden testet pågår; O₂ i inandningen, CO₂ i utandningen, antal andetag, puls, syreupptagning per kg m.m. Det syns alltså både på laktatkurvan som plottas och på syreupptagningskurvorna när man närmar sig ”väggen”…
Efter att man sprungit sig slut så stannas bandet och det tas ett prov för att se laktathalten vid max ansträngning. Sedan får man promenera ur sig mjölksyran och detta kollas också med några prover under 10 min. Sedan är själva testet klart.

Så var det gjort. Ett tröskeltest på idrottsmedicin här i Umeå. Jag kan sammanfatta: det var hur kul som helst och väldigt lärorikt. Ja, lite plågsamt just när man sprang sig död, men i övrigt riktigt riktigt bra. Alltså testresultatet kanske inte var det bästa, men det jag fick ut av testet var desto viktigare. Sen har jag ju bara tränat seriöst sedan i vintras så för mig kändes det som att testet låg perfekt i tiden. Jag hinner tillämpa den rekommenderade träningen både på löpning och på rullskidor, för att sedan köra ungefär samma upplägg på skidorna. Jag kommer att lägga upp mer info och bilder från testet, en film också om det funkar, altt eftersom.

Kände att kroppen behövde lite ”dagen efter”-straff så jag drog ut på min 6-km slinga och var bara 15s från bästa tiden på den utan att plåga mig allt för hårt i regnet. Hela passet kändes riktigt bra. Noterbart är att jag aldrig var uppe med maxpulsen i nivå med snittpulsen från Umemilen förrän sista 500m när jag la in spurten (3:45 tempo sista 300m, men då kändes det i benen att jag sprungit dagen innan). Kanske formen finns där ändå, gäller bara att få fram den.

För att få in lite tävlingsvana i kroppen och kanske få ett kvitto på att träningen har gett något så blev det deltagande i Umemilen på söndagen. Hade vilat mig i form (sprang senast söndagen före) vilket jag inte brukar göra. Kanske det var en av anledningarna att jag inte alls hade något klipp i steget. Det gick rätt tungt hela vägen, pulsen var riktigt hög och någon fartökning var inte att tänka på. Hade hoppats ligga runt 4.30 tempo och sedan kunna öka sista km och hamna mellan 44 och 45 minuter. Nu blev det 46.33 och ett prydligt rekord i snittpuls istället : ) Jag ska försöka lägga upp min pulskurva så ni får se.

Löpar-rävarna och kollegorna Roger och Crister stod också på startlinjen och gjorde rätt för sig. Roger persade på 42.03 och Crister var nere på 40.36. Jag får nog köra några pass med dessa herrar för att få lite fart i steget.

Har vilat den i några månader då löpning har stått på schemat och skidsäsongen känts rätt avlägsen. Men nu börjar det kännas att säsongen närmar sig på många sätt. Suget börjar komma (rullskidor känns faktiskt lockande) och löpningen börjar bli segare och snart är shortsföret slut också.