Wasabloggen

I går var det dags att åka på Stadsliden igen. Deras 3,2:a är enligt mig en riktigt fin slinga. Bra diagonalträning i långa backen upp (ja man kan även staka vissa bitar av backen om man vill köra sig trött i armarna) och sedan fin stakning blandat med partier för dubbelstakning med frånskjut. Är man duktig stakare eller om det är lätt före går det även att staka dessa partier utan problem.

Jag åkte 5 varv i ganska bra tempo (hade glömt pulsklockan hemma, men mobilen gav ett snitt på ca 4min/km). Samma gröna XC funkade även här. Och jag börjar äntligen förstå hur mycket jag bör valla mina Salomonskidor för att få bra fäste... Men mycket av rätt valla har visst Perry Olsson sagt är melodin, inte tunt av en varmare.  Min vasaloppskompanjon David har åkt en hel del på Ski-Go:s blåa XC de sista två veckorna och även den har fungerat finfint. Vallatipset för stabilt kallföre här i Umeå blir således Grön XC när det är riktigt kallt, och blå när det är halvkallt.

Vi var på plats strax efter nio. Det yrde lite nysnö i luften, men inget som gjorde att jag tvivlade på glidet.

Fästvalla: Jag använde mina ”varmföresskidor” för att testa lite burkvalla och valet på förhand var en ganska nyinköpt burk från Rode (Blå super) som ska funka fint i nysnö. Och det gjorde den, fint fäste med bara några lager på testskidorna och absolut inga problem med glidet. La några lager på tävlingsskidorna (Salomon) och åkte ut och provade. Bakhalt direkt, trots att jag lagt fler lager på Salomon… La på lite till och testade igen. Nu funkade det fint. Har märkt det här förut, att spannet är så olika på dessas två skidor att jag måste lägga mycket mer valla på Salomon än gamla Atomicarna för att ”känna av” den. Men det kändes bra när jag fyllt på med tillräckligt med Rode. Och glidet var samtidigt finfint.