Wasabloggen

Vilket startfält Tväråbäcksloppet bjöd på. Mattias Westman (Röbäck) vann före Joel Boden och Daniel Johansson (båda IFK Umeå). Alla tre tillhör toppåkarna i Umeå (kolla deras resultat på www.skidresultat.se) . Kul för loppet och kul för Tväråbäcks IK. Och det kanske blir några rader i VK i morgon.

Kolla in resultaten på
http://www.tvarabacksbygden.se/


Min förkylning är oförändrad. Inte bra. Men jag såg Brink i intervju på tv i dag och han hade varit ganska förkyld innan hann vann 2010 och han bestämde sig först dagen innan att han skulle åka. Så än finns det hopp. 

En förkylning har satt sig i kroppen lagom till sista riktiga träningsveckan. Inte utan att man blir stressad. Vågar inte ens lägga upp någon träningsplan, men både några tunga pass, stakintervaller och lugn distansåkning skulle jag vilja klämma in innan vi åker söderut nästa onsdag.

Siktar i alla fall på att åka Tväråbäcksloppet på söndag, ett motionslopp på ca11km på "hemmaplan". Loppet har ganska många år på nacken vid det här laget, men jag har faktiskt aldrig blivit till att delta. Jag har för mig att det är ganska backigt (jag har åkt sträckningen med skoter) så det gäller att pricka fästet. Men väderprognosen ser bra ut, runt -6 och soligt väder.

Läs mer på http://www.tvarabacksbygden.se/


eller ladda ner inbjudan på:
 http://www7.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_392933/cf_359/tvarabacksloppet_26_feb.PDF

Äntligen lite hederligt kallföre här i Umeå. Några cm snö under natten och 5 minusgrader och uppehåll i morse. Perfekt för att lufta de nya "kallföres"-skidorna. Jag hann inte preppa de så grundligt, utan borstade bort Pölders paraffin och lade på ett lager Start BWLF. Fästzonen ruggade jag och värmde in grundvalla och sedan 4-5 lager blå extra på det.

Glidet kändes rätt bra men det är svårt att jämföra då det inte är några större backar att glidtesta i. Provade dock glidet ner mot starten och gled från stillastående efter att spåren gått ihop och ner till VF-reklamen. Detta får bli vinterns måttstock på hur bra jag fått till glidet. Fästet var inte perfekt, utan det släppte på några ställen. Efter två varv åkte jag ner till bilen och la på några lager av en mjukare Swix (beprövade XF30, -1 till -6), och nu satt fästet perfekt.

Då vi planerat in ett långpass i morgon så försökte jag åka lite lugnare och tog två vätskepauser med kort vila. Men det är svårt att få ett lugnt pass på ett kuperat elljusspår. Min puls är uppe på ca 160 vid toppen av längsta backen hur lugnt jag än försöker åka. När det blivit lite mer snö så ska jag köra de flesta av de långa lugna passen i flackare spår för att få fokus på uthållighet utan att det blir slitigt för kroppen. 

Bra spår och äntligen en slinga att åka. Swix lila klister (+3 till -4) med swix xf30 (-1 till -6) ovanpå gav bra fäste. Nu när det var en slinga preparerad så var spåret dragit lite längre in från kanten vilket gav ett mycket hårdare ”stakspår”. Efter några varv åkte jag därför ner till bilen och bytte från sambons Swix Carbon Lite med stora trugor (som var kingarnas king-king för sisådär 20 år sedan) till mina egna racingstavar med minitruga.Och vilken skillnad! One-Way stavarna kändes fjäderlätta och härligt styva.

Då jag kände lite förkylning i kroppen tänkte jag bara finåka lite, men det kändes så bra att jag drog på lite istället och fick till ett riktigt kvalitetspass. Det blev 15 km i bra tempo (4min/km) och det var ett riktigt roligt pass.

Gårdagens pass blev skidåkning i tre varv på Nydalaspårets 5km slinga med en nedvarvning på 1,8km slingan. Jag fick upp ett högt tempo och höll mig i snitt under 3:45min/km under hela 15km-passet, vilket jag var helnöjd med.

Jag hade fått till både riktigt bra glid och riktig bra fäste: Temperaturen var -2 efter att det varit några plusgrader under dagen. Några mm nysnö hade också kommit under em. jag mixade Ski-Go orange (+3 till -2) och Swix XF30 (-1 till -6), där jag la ett ganska tjockt lager Swix ytterst. För glidet så borstade jag ur belaget med bronsborste och glidvallade med Ski-Go orange LF (+1 till -5). Sicklade av och borstade med nylon. Jag brukar borsta ur med bronsborste, men provade nu att borsta lite mildare och körde bara nylon. Det såg inte lika snyggt och välborstat ut som efter bronsborstning, men glidet blev som sagt på topp i de blanka men inte speciellt isiga spåren. I de ”mjöliga” delarna av spåret (där nysnön var ganska opåverkad) var det sämre glid men det var inte så många ställen.