Wasabloggen

Förberedelserna fungerade rätt så bra. Jag och familjen kom till Lindvallen på torsdag kväll, och David kom dit fredag em. Inkvarteringen var smidig, en lagom stuga med det nödvändigaste. Nära till längdspåren var det också. Tack vare det fina vädret gick det också utmärkt att valla på altanen med fin utsikt över Lindvallens alla nerfarter. Det fanns en vallabod i närheten av längdspåren, men den var inte så stor och kändes som en riktig rökkammare när jag stack in huvudet där. Ner till startområdet i Sälen (Berga) var det inte så många kilometer så det var smidigt att både åka ner och träna i spåren samt att komma dit på ett smidigt sätt på söndag morgon.

Mindre bra med förberedelserna var det faktum att hela stugan drogs med en rejäl hostepidemi, även vi två som skulle stå på startlinjen. Som tur var så hade den värsta fasen av förkylningen passerat och på teståkningen dagarna före kändes det ändå rätt bra och det kom inte någon större hostattack trots att vi körde på lite uppför första backen. Hade vi åkare varit helt friska och maximalt förberedda med bra träningspass veckorna innan och perfekt formtoppning så hade vi nog haft rejält med förkylningsnoja och hållit oss undan allt tänkbart hostande. Men då formtoppningen ändå gått i stöpet så kände vi ingen större oro. Vi skulle trots allt komma till start (vilket ett antal dagar innan inte var helt givet), även om varken jag eller David skulle ha kroppen i superform.